Småfull och rätt lycklig!

Festivalen i antågande. Resa och midsommar avbockade. Som tidigare stålsätter jag mig. Ovetande om det som ska komma försöker jag inte tänka. Försöker nollställa. Men ser honom ändå där. Tätt intill henne. Hur de skrattar i sommarsolen med armarna runt varandra. Hur de flyter bort i allt det där magiska som musik kan framkalla. Tillsammans. I det sammanhang som är deras, det som är som sytt för dem. Gjort enkom för deras kärlek. Jag har svårt att njuta av min stundande resa. Svårt att ta den till mig. Svårt att känna att den faktiskt finns där. Vetskapen om att jag har det bättre där än hemma finns dock där ändå. Ingen rädsla för eventuella sammanträffanden på gatorna. En annan kontext som är frånkopplad från verkligheten. Frånkopplad från livet här hemma. Som att gå i en alternativ värld. Ett parallellt universum. Samtidigt tänker jag på tidigare år. Hur hon spontant kunde skriva ett par ord om något hon sett. En anomali när jag tänker på det. Ovanligt men värdefullt. Ett par ord. En tanke. Varma minnen. Ett par dagar kvar tills jag åker, men också ett par dagar av festivalen. Så jag stålsätter mig. Samlar kraft inför det som komma skall. Det är allt jag kan göra.