Småfull och rätt lycklig!

För ett par veckor sedan kom insikten att sommaren kommer att bestå av en del tillfällen som jag bara måste bocka av. Härda ut och låta dem passera. Händelser och dagar. Deras resa som den gångna veckan upptagit tankarna med bilder av soldränkta stränder och hur de upplevt äventyr tätt ihop är en. Skratt och heta nätter. Kanske har de någon slags jubileum. Minnen och stunder av perfektion. Långt ifrån en vecka i Frankrike eller Grekland för den delen. USA. Jag tänker att det är så mycket större. Väldigare. Samtidigt ligger det något fint i nyförälskelsens omåttfullhet, i den djupa kärlekens gränslöshet. Så oerhört mycket större.

Midsommaren och festivalen är andra händelser. Alla är de en del av den massa av händelser som väntar, kända och okända som jag just måste bocka av. Dagar som måste passeras. Ja den där midsommaren. Tankar. Hur han kommer att fira den tilsammans med henne och hennes vänner. Så som de alltid gör. För ett par år sedan föreslog hon att jag skulle göra dem sällskap någon gång. Så blev det aldrig. Men jag ler lite när jag tänker på hur det hade varit. Hur jag hade trivts. Jag har alltid trivts i det sällskapet. Med henne och hennes vänner. Även om jag alltid känt mig lite som kusinen från landet. De, smartare, intressantare och vackrare. Känt mig lite som att jag spelar i en lägre division. I en annan sport rent utav. Jag ser honom som en perfekt ny kugge i vänskapshjulet. Att han gör det komplett till sist. Hur de gnistrar där tillsammans. Han som är allt det där jag så innerligt önskar jag vore. Någon annan. Någon bättre. Jag tar ett djupt andetag och tittar ut i den stilla och sovande morgonen utanför fönstret. Hon och han. Dem. ”Vi” i en kommentar på ett socialt forum. En ny konstellation av förälskelse och kärlek. Jag tänker på midsommarfirandet och stugan. Hennes stuga. I början av hösten förra året pratade vi om att jag skulle hälsa på när väl våren kom. Det känns nästan som om det var en annan värld då. Då, en stilla kväll med brädspel och värme. Vin och god mat. Nu, någonting annat. Ogreppbart. Livet i sitt föränderliga Jag. Sommarens händelser är fortfarande oskrivna men allt jag kan göra är att låta dem passera. Ta en dag i taget och beta av sommaren. Dag för dag. Natt för natt. Låta den passera. Sommaren.