Titeln kommer från en strof i ett meddelande som en kär vän och en på alla sätt fantastisk människa skrev till mig en gång. Jag tycker att det är vackert i all sin enkelhet. Det fångar de där tillfällena då plötsligt alla paddlar är i vattnet och asfalten är på plats. Tillfällen då man för en stund ser allt så tydligt och då den där ryggsäcken som man ständigt bär omkring på känns fjäderlätt. För mig kan det röra sig om en konsert, en låt, ett samtal, en bild eller tavla, en bok, eller resa. Alla har vi våra tillfällen då dessa stunder av klarhet behagar besöka oss och alla har de en sak gemensamt, inspiration. Inspiration som ju är själva bränslet i oss och som får oss att gå framåt och vara kreativa. Hos mig får denna kreativitet sitt utlopp i olika sammanhang och en del kommer jag att bjuda på här. Kanske kan det få någon att tänka en tanke, känna en känsla eller lyfta ögonen en stund och bara andas. Och om det bara skulle beröra en endaste liten människa, ja då är det gott nog.
Som alltid har hennes ord en nästan elektrisk effekt på mig. Jag blir alltid hänförd av den effekt hennes bokstäver har. En närvaro vackrare än allt annat. Det är ett svar på min födelsedagshälsning ett par dagar tidigare och inget märkvärdigt egentligen. De första orden på ett tag. Kanske en anomal men ändå däri. Jag följer inte upp hennes meddelande utan låter det vara där obesvarat. Jag vet att hon inte vill ha kontakt så jag låter det ligga där vackert i tanken, Trots att jag vill höra hur hon har det på på jobb och hur det är med henne och hennes döttrar så låter jag det ligga kvar där i hjärtat. Som om allt vore så som det en gång var. Jag gör våld på mig själv och håller fingrarna borta från bokstäverna. Visar övermänsklig styrka. Hennes ord genererar en paus i medvetandet. För en stund försvinner bilden av honom. Mina komplex och insikten av att bara vara en skugga av allt det han är retirerar för lugnet. För en stund känns luften syrerik och hösten får plötsligt att vackert skimmer. Ett skimmer som bara hon kan framkalla.
På kvällen gör han sig dock återigen påmind i tanken. Kanske firar de hennes födelsedag i den stundande helgen. Bara dem. Min fantasi tenderar som alltid att vara fullständigt gränslös. En begåvning men i stunder också ett blytungt ok. Jag har sett att ett band som hon en gång tipsade mig om spelar i Köpenhamn på kvällen. Jag kommer ihåg hur hon i bilen hem från en fotoutflykt vi hade en sensommar spelade dem för mig. Vi skrattade lite lätt åt bandnamnet. Kanske har de bokat den där konserten på andra sidan sundet. Jag ser dem övernatta på ett hotell. Jag ser dem tätt intill varandra där i natten. Två kroppar sammanvävda av åtrå och extas. Deras vackra värld. Hennes liv. Samtidigt är jag oerhört tacksam för den paus hon tidigare på dagen givit mig. En stund av vila värd att vårda. En känsla i morgonen så fullständigt unik. Så fullständigt vacker. Så fullständigt hon.
Lev och älska!