Återuppbyggnad
Hennes ord på julaftonen gav lyster åt helgen, gjorde den i mindre svår än jag befarat. Behaglig trots farhågor. En energi med oförminskad styrka. Hennes. Jag vet inte vad det är men det är. Något och omöjligt att definiera men ständigt vackert. Ständigt unik, vacker och väldig. Jag förundras i den tidiga nyårsmorgonen. En frukost i mulen decembermorgon, den sista för i år. Lana Del Rey och jag. Då klockan precis slagit åtta spelar jag försiktigt men musiken leder min in i nyårsaftonen och jag försöker bara ta den för vad den är. Epilogen. En sista dag i kalendern. En kalender som sedan börjar om. Upprepar sig. På repeat. Om året som gått säger jag inte mycket. Mycket är redan sagt. Jag låter den vara en anomali, en avart. Jag har saknat pauserna. Stunderna där jag hämtar igen, andas och återvänder. Plockar ner, sorterar och sätter ihop. De har varit svåra att vara utan. Saknade. Samtidigt tar jag med mig energin, den unika. Korta samtal vid födelsedagar och högtider. Skrivna men ändå där. Hotellfrukosten på ett hotell i Göteborg i juli. En vänskap som repareras, som återuppbyggs. Jag hoppas att det är så, där i morgonen den sista dagen. Hoppet för det nya året. Att plockas ihop, återbyggas och återvända. Ett år som blir bättre.