För en stund
Alla hjärtans dag. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den. På vilket sätt den ska hanteras. Tankar på på hur de spenderar den brusar i mig. Kanske firar de den inte, eller så gör de just det. Kanske är det så att de firar den brinnande kärleken just idag. Deras kärlek. Förälskelsen. Kanske sitter de på fly eller i en bil på väg. Skidsemester och sportlov. Kanske tar den sitt avstamp i just den 14 februari. Tankarna är många. Bilderna likaså. Den ena lika verklig som den andra. Så jag tänker. Funderar. Skapar historier där i tanken. Ser dem vara på väg. Förväntningar och leenden. Jag ser allt det där på kvällen. Alla hjärtans dag. Ja, jag vet inte. Inte allas. Jag vet inte vad det är som leder mig fram till stereon. Men för första gången på över ett år letar jag upp Thåström. Jag scrollar genom låtarna och valet faller sig plötsligt självklart. Jag häller upp ett glas vin och skruvar upp. Genom det öppna fönstret klär ”Fan fan fan” gatan nedanför med toner och ord klär den den med sin monokroma känsla. Det kommer ta lång tid innan låtarna spelas igen så jag låter stunden ta över. Jag låter allt vara där i kvällen. Försöker inte tänka på han som är allt jag önskar jag vore. Han som suddar ut mig i spegeln och gör mig transparent. Han som är hennes. Jag ligger där i soffan och försöker bara vara, försöker andas. Ett tag i alla fall. Åtminstone för en stund. Fan fan fan.
Lev och älska!