Sekunder
När jag vaknar finns hon fortfarande där i drömmen. Det har varit en av de där nätterna. De nätter i vilken hennes roll är framträdande. Hon har varit där. Stått mitt på scenen. Referenserna till en svunnen tid har duggat tätt. Stunder som med värme fyllt natten. Minnen av tid. Minnen av liv. Det är som om världen har en annan färg när jag öppnar ögonen. För en stund är det precis så. Värdefulla sekunder. Så jag ligger klar under täcket då jag vet att det är övergående. Då jag vet att den behagliga dimman från drömmen snart kommer att skingras och blotta min vakna status. Faktumet. Så jag ligger kvar och försöker krampaktigt hålla mig fast där trygg i den temporära omslutningen. Omfamningen. Om ett tag manifesteras åter igen ångern över beteendet de senaste åren. Maktlösheten i att inte kunna vrida tillbaka klockan. Men just i morgonen innan väckarklockans signal, innan dagen tar vid, just där väljer jag att stanna. Och jag stannar så länge jag bara kan.