Underliga tider
Det är underliga tider. Tider man aldrig upplevt. Oerfaret. Jag har tänkt mycket på hur hon har det mitt i allt. Nytt boende samtidigt som världen är ur fas. Dur och moll. En värld som snurrar snabbt. En vår som inte är som alla andra. Utanför fönstret lyser solen starkt från en klarblå himmel och jag tänker på vart hon är på väg. Hennes nya hem. Det blir så tydligt att vi är någon helt annan stans än där vi en gång var. Två åtskilda världar. Hur lite jag idag vet om hennes liv idag. Det är som om moln drar in över den klara himlen när jag tänker på det. En vänskap på is, kanske i imperfekt. För ett par år sedan hade jag skickat en länk till en låt på Spotify och frågat hur det var med henne. Bara lite kort. Allmänt ”smalltalk”. Till synes oviktigt men såhär i efterhand ytterst värdefullt. Vardagens händelser som på avstånd värdesätts något oerhört. Så jag sitter där och tänker på hur de har det. Var de flyttat och allt det där andra. Musik och konserter. Jobbet och träning. Frågor kring allt det där vardagliga som utgör själva livet. Ett samtal mellan vänner. I en vår som inte känns igen lyser just den vardagen med oändligt saknad.