Vi ses!
För varje hotell jag bokar av så försvinner en bit av drömmen. För varje klick på blir hålet i min själ något större, något mer påtaglig och invasiv. Sommaren plötsligt skev och ur fas. Sommaren som stundar. Det som ligger där runt hörnet är ovanligt frånvarande. Unikt blek och abstrakt. Jag avbokar på grund av omöjlighet. Avbokar på grund av rekommendation och inställda flyg. Avbokar på grund att att inget är som det brukar, inget är som det ska. 2020. Så egentligen är det över ett år tills nästa semester, tills nästa riktiga paus. Allt annat är bara brus i det som egentligen borde vara, ett brus som måste avverkas. Så i medvetandet försöker jag hitta ett lugn där i sommaren om några veckor. En nödvändighet höljd i dunkel. Så sommaren kommer blir annorlunda. Frånvaron av något kommer att framkalla närvaron av något annat. Det ena föder det andra. Två sidor men samma verklighet. ”Grekland, vi ses nästa sommar!”