Stötdämpande
Valborg och Håkan i samma ämne på stereon. Det var ett tag sedan som jag lyssnade just på honom. Som alltid lite rädd för vad det eventuellt framkallar. Erfarenhet från tidigare episoder och musikens oförutsägbara kraft. The perfect storm. Våren har de senaste dagarna antagit tagit sin andra form. Den som genererar och alstrar allt det där andra. Vårmyntets baksida. Tankar och dimma. Så jag har tänkt på dem, på henne och på honom. Tänkt på stunder. Konserter de sett och konserter de kommer att se. Tiden de tillbringat tillsammans. Resor och vardag. Trots att jag kan hålla det på distans så virvlar det upp inom mig. Bilder kopplade till tankar. Jag hindrar dem inte utan försöker bara låta dem vara där. Blandar upp dem med andra minnen, egenupplevda. Stötdämpande med sin värme och glädje. Ett leende och skrattet. Hennes. En vacker närvaro. Våren virvlar vidare i fredagskvällen och jag följer med i vågskvalpet. På gott och ont, precis som livet självt.