Flyktig
Det är en månad sedan jag landade på ön. 4 veckor. Upplevelsen av tid är sannerligen relativ. Jag sitter på mitt jobb och tänker tillbaka på semestern. Som alltid flyktig och över innan den ens startat. Så känner väl alla men jag sitter trots det och funderar på det. Jobbet känns abstrakt och jag är frånvarande. Tankarna vandrar någon annanstans. Tillbaka. Framåt. Känslan av att stiga planet och omfamnas av värme och dofter. Jag tänker på pausen där på balkongen just när eftermiddag möter kväll. En bok, en kall öl och cikador. Jag tänker på födelsedagen och allt det den satte igång och hur jag sedan studsade tillbaka. Gränder och små tavernor. Himmel och hav. Nu ligger det i backspegeln men jag kan fortfarande plocka fram känslan. Jag tar små mikroflykter. Jag försvinner bort en stund från nuet och verkligheten. Sommaren har gått in i sin sista månad och hösten är i antågande. Som alltid är det oklart vad den kommer att bjuda på. Men för att inte fastna i olika scenarier stannar jag där på balkongen. Även om det bara är i tanken. Även om det bara är eko från den tid som är så flyktig.