Ekot
Återigen färgas morgonen av en förfluten natt. Påverkad av den fantasi som utgör sömnen. Denna gång är känslan annorlunda. Diametralt motsatt. Idag vaknar jag varm i tanken. Med ett leende när jag öppnar ögonen så möter jag morgonen. Jag vaknar med en ro som är ovanlig. Som så ofta har hon haft en roll i drömmen. Huvudrollen. Vi springer på varandra på en konsert. En kram, ett leende och en kyss på min kind. Det där skrattet som är så så fullkomligt och som jag kan framkalla med blott en tanke. Ett universum som funnits där i natten. Hennes. Jag bär det med mig in i morgonen. Samtalet över en öl medan bandet spelar. Om allt och inget, och tiden som gått. Vi fyller i de kapitel som ekar tomma. De senaste årens blanka sidor. Allt finns där tydligt och berusar mig i när jag vaknar. Vänner som åter knyter an. Som alltid har jag haft farhågor för datumet. 14:e februari. Jag skyr det och som alltid framkallar det klåda i medvetandet. Så jag tar istället fasta i nattens upplevelser. Jag låter dem breda ut sig som en varsam matta. Jag låter det skölja över mig och spola bort allt det som kalendern påminner mig om. För en stund flyter jag bort från söndagen och omfamnas av det där andra. För en stund dansar jag i ekot av en dröm, till tonerna av ett annat universum.