Småfull och rätt lycklig!

Två öar. Den rådande situationen gör att det bara blir två öar. Jag är van vid det dubbla så det känns tunt. Samtidigt är tiderna som de är. Jag ska vara glad att jag kom iväg. Jag vårdar det faktumet. Bär det med mig och planterar det i mig själv. Jag försöker förvalta det drömlikt. Som en stund frånskild från det vardagliga, det verkliga. En parallell tid som trotsar lagar. Befinner mig på en nygammal ö. En omtyckt ö. Jag hittar där och vet precis. Jag slits alltid mellan upptäckarlust för nya öar och hemmakänslan jag får när jag besöker öar jag kan. Gränder jag känner och tavernor i vilka man hälsas tillbaka. Känns igen. Kanske är det rätt att åka tillbaka ett år som i år. Rätt att lägga dricksen på det ställen som berättar en historia i vilken jag är inkluderad. Måhända en minimal del av historien men ändå där. Inte obefintlig i sammanhanget. När jag beställer in en drink medan solen sakta går ner så hälsas jag tillbaka. Ett ställe som jag varje gång jag är där förundras över det faktum att inte fler hittar dit. Ett smultronställe. Ett sådant man vill hemlighålla. Jag berättar inget. Igenkännandet gör på något basal nivå gott i mig och bekräftelsen att jag gjort rätt val sommaren 2021 kommer direkt. Omedelbart. Två välbekanta öar där mina få euros gör den nytta de kan. Moussakan på den enkla tavernan precis vid busshållplatsen eller det det där snabbmatstället utan namn som serverar de godaste gyros jag hittills stött på. Återbesök när de spelar roll. Återbesök som får något i mig att vibrera. Jag är glad över att jag trots allt kom iväg.