9:e juli - Lugnet. Pausen.
Jag vet inte vad det är med födelsedagen. Plötsligt är alla verktyg som jag skaffat mig som bortblåsta eller sönderslagna. Ej brukbara. Jag blir mottaglig för minsta lilla tanke. Bilder sätts igång och fantasin bjuder upp. Födelsedagen gör mig fragil. Jag tänker på samtid, dåtid och framtid. Övertänker och övertolkar. Grubblar. Allt det som jag lärt mig hantera blir just den dagen ohanterat och existerar i sin fulla form. Är det tanken på att åldras, något som borde framkalla tacksamhet? Alternativet är ju så mycket tråkigare. Jag vet inte vad men det är något med födelsedagen som framkallar disharmoni. Dagen efter är allt det där som bortblåst. Lugnet i tanken infinner sig igen. Tar sin plats som att ingenting har hänt. Som att den 8:e aldrig existerat. Så jag lägger födelsedagen bakom mig ännu en gång och finner mig. Jag låter dofterna och ljuden vagga in mig i känslan som jag alltid finner här. Lugnet. Pausen.