Småfull och rätt lycklig!

Så visar sig då våren från sin andra sida. En sida med vilken min relation är allt annat än okomplicerad. Den anländer precis mellan ett skyfall och en sol som återvänder. Den knackar aldrig på utan öppnar bara dörren och stiger resolut in. Utan frågor eller ens en stilla undran. Jag övermannas av mina komplex och den fula avundsjukan visar sig åter. Oklädsam och föraktad. Jag står utanför och tittar in genom ett tjockt fönster som förvrider formerna av det jag betraktar där innanför.  De vackra och långa. De framgångsrika och de förälskade. Jag ser 25-, 30- och 40-åringarna dansa tätt och skratta. Min ålder lägger sig som en blöt filt över mina axlar och jag försöker skaka mig av den. Tydligt opåverkbar men märkligt närvarande trots all. Ett djupt andetag och jag försöker finna mig. Men mitt i allt känner jag en oskriven sommar närma sig med en svindlade hastighet och jag känner hur mitt undermedvetna redan skissar på scenarior. Allt detta finns just där mellan ett skyfall och en sol som som återvänder. Allt finns där i våren då den visar sig från sin andra sida. Allt finns just där.