Berlin - 29 okt

Åter Berlin. Ett par år sedan nu och det sammanfaller med så mycket annat. Men ändå tar staden emot mig med öppna armar. Som alltid en öppen famn. Förutsättningslöst. 16 grader och höstsol. Varm möter jag staden i en vårjacka och solglasögon. Jag minns tydligt senast jag var här. Kommer ihåg det med yttersta detaljrikedom. Krispigt som en vårmorgon. Kommer ihåg den där bekräftelsen av att hon hade träffat honom. En tro som rullade över i vetskap. Ett besök på fotografiska i Stockholm och en sms-konversation i kvällen och den tidiga natten. Kanske var det just där jag raserade det hela. Kanske var det just där fröet till den verklighet som idag är så närvarande såddes. Hotellet jag befann mig på då ligger bara ett kvarter bort. Ett stenkast. Bara ett kvarter men idag kunde det lika gärna ligga i en annan värld, i en annan tid. Endast möjlig att nå om man trotsar tid och rum. Staden framkallar ändå ett lugn och den paus som jag hoppades att den skulle göra, den som jag satte min tilltro till. Trots de där minnena så stark kopplade till mitt senaste besök så stannar jag ändå upp. Trots allt så hittar syret ändå mina lungor. Den annons på hemnet jag sett tidigare i veckan dyker plötsligt upp i mitt huvud. Jag ser bilderna av hennes stuga och kan se henne där. Tydligt. Ser hennes avtryck i varje bild. Jag förstår att det idag finns andra alternativ för dem men bilderna framkallar ändå något i mig. Det finns något i det faktum att jag just kan se henne där, det gör mig glad.

Ljudet av spårvagnar nedanför mitt öppna fönster klär den sena eftermiddagen. Jag älskar det där ljudet. Älskar vad det gör med mig. En symfoni som berättar en annan historia. En berättelse annan än den om vardag och verklighet. En sång om paus paus och vila. Det är som om de sjunger bara för mig. Så jag lyssnar på dem, tar emot och älskar. Så medan avslutet på dagen tar sin början och sakta sänker sig finner jag mig och hittar lugnet. Trots allt det som hände den där kvällen för ett par år sedan ett kvarter bort så existerar jag. Just nu. Just i Berlin.

 

 

Kommentera här: