Tre meddelanden
Hade det inte varit för förra fredagens incident, imaginär eller verklig, hade jag fortfarande burit hennes ord med full kraft. Men trots avbrottet i flödet av allt det de alltid ger, sprider de åndå näring. Trots att jag tyckte mig se hans hand i hennes i de förälskades väg mot restaurangen så ekar ändå det korta samtalet vid hennes födelsedag fortfarande vackert i mitt inres kontext. En skönsång olika all annan och fullständigt utan dissonans. Som så ofta blir det bara tre meddelanden totalt. Jag frågade hur det var med henne men som så ofta hänger frågan där obesvarad. Obesvarad i de tre meddelandens begränsning. I de tre meddelandens dans. Men det gör ingenting. När dagarna rusar mot jul och allt det som väntar för tanken att härbärgera är jag tacksam. Jag suger åt mig av energin de ger. Orden. Blott en skugga av den vänskap som en gång var men ändå där. Ändå vacker som inget annat. Så när jag värmer årets första glögg på lördagskvällen slår jag rot i hennes strofer trots regeln om tre meddelanden. Jag slår rot och tar spjärn. Tar spjärn emot den jul som väntar. Den jul som så ofta bjuder på allt det jag inte vet ska komma. Den som alltid bjuder på skådespel.