Vid horisonten
Trots ett nyår som visade sig från en bra sida och med ett lugn trots allt är året fortfarande otydligt. Med ett januari på upploppet är det fortfarande diffust. Det tar alltid ett tag för att få en känsla, en vibration av året medan det fortfarande är nytt och vilar i sin krubba opåverkad. Jag försöker inte måla upp för mycket. Jag försöker inte sia. Jag är bra på det annars. Måla scenarior som tar stor plats tanken. Överväldigar. Som påverkar och skapar vågor i medvetandet. Jag försöker lägga band på allt det där men det är som alltid svårt. En pandemi som kanske avtar och återgången till det som var innan. Gammalt brus som återuppväcks och får nytt liv när en stad som sovit plötsligt återigen vaknar. På gott och ont. Tankar som delvis legat i dvala återföds i samma skepnad. I ett försök att hitta lugnet innan stormen gräver jag ner mig i det jag brukar. I hög musik, böcker och kreativa uttryck hur obetydliga de än är. Jag hittar alltid en vila där. Andetag och en stunds ro innan allt tilltar. En stunds paus innan en annalkande vår börjar ge sig till känna borta vid horisonten, med den kuling den bär.