Småfull och rätt lycklig!

Jag vet inte vad det är med födelsedagen men som alltid lockar det fram det fula i mig. Det där jag inte tycker om och som jag med alla möjliga medel försöker undvika. Den drar iväg mig på irrfärder. Planlöst och i ett högt tempo. Plötsligt dyker han upp i tanken igen efter att inte figurerat där på ett tag. Bilden av honom bredvid henne är kristallklar. Igen. Det är många år nu. Många år sedan de träffades. Och just den 8:e juli sköljer det över mig. Som alltid. Denna årliga tradition. Jag ser det vackra par som de är. Så oerhört vackra. Hon, den som framkallar allt det där i mig som ingen annan någonsin varit kapabel till, och han, den som är allt jag någonsin velat vara, min antites. Den enda födelsedagspresent jag önskat mig på allvar, att få vara någon annan. Födelsedagen gör mig svag. Alla defekter och komplex förstoras i takt med att jag blir mindre. En matematisk perfekt asymmetri. Dansen dagen tar med mig på är märklig. Stegen fullständigt ologiska och jag finner mig själv snubbla. Konsekvent och med en skev poetisk upprepning. Med skavda knän och blåmärken kämpar jag.

Jag tänker på alla resor som de upplevt tillsammans. Alla de gånger han fått henne att le och hon med åtrå och förälskelse fallit in i hans armar. Tätt. Jag tänker på allt det han framkallar i henne. Hur deras bitar så perfekt passar in i varandra. Skarvlöst. En gång drömde jag om att hon bjöd in mig på en fest som visade sig vara deras förlovningsfest. Kanske har de haft en sådan vid detta laget. Firat deras kärlek, helig och fullkomlig. Samtidigt är just det så oerhört vackert också. Kärleken som träffar rätt, den där totala. Den som jag unnar henne mer än någon annan. Hur hon till slut hittat fullständigt rätt. Så jag försöker fokusera på just den punkten istället för på självkritiken och dess destruktiva anlete. Jag naglar fast den med blicken. Fokuserar på det vackra istället för på det fula. Det rena istället för det befläckade. Så på kvällen skålar jag för just det. Den vackra och fullständiga kärleken. För när den väl äntrar scenen får allt annat stiga åt sidan. Så jag tillägnar födelsedagen det där. Jag tillägnar den hennes kärlek och skålar tyst i greklandsnatten. Jag skålar för den 8:e juli.