Kristallklar
Våren rinner över i sommar. Obemärkt om det inte varit för datumet i kalendern. Förkunnaren som förmedlar att våren är över för denna gång. Åtminstone på pappret. Sommaren är alltid lite lättare att navigera sig i och att förhålla sig till. Men midsommaren väntar där bortom krönet. En stundande festival och semester likaså. Händelser som framkallar. Som sätter i gång saker i tanken. Funderingar och bilder. En dans som jag har så svårt att hitta rytmen i. Taktlös kommer jag snubbla runt i sommaren med bilder av dem i varma kvällar och ljumma nätter. Jag vet allt det där redan. Jag vet att det komma skall och vad det framkallar. Jag står förberedd. Samtidigt väntar mina öar på mig. Ett sammanhang där bruset avtar. Ett tillstånd där det rena råder. Ekot av ett leende i en kvällssol vid havet. Minnet av hennes skratt som smälter ihop med det avlägsna sorlet från en taverna en bit bort. En odefinierbar närvaro som finns där bland cikador och cypresser. En närvaro som trots att den bara är en kreation av tanken finns där. Ett faktum. Så jag ser fram emot den själsliga paus som öarna ger mig. Ett tillstånd där dansen inte ter sig så skrämmande och hotfull. Ett tillstånd där sommaren är ren och bilden av hennes leende kristallklar.