Midsommar
Midsommar! Redan vi frukostbordet känns det som om hela min kropp förbereder sig. Gör sig redo för det aftonen kommer att erbjuda. Det är som om den tar sats och stålsätter sig samtidigt. Högtider är alltid en utmaning men jag vet inte varför just denna påverkar mig lite mer än de andra. Varför just denna sätter i gång allt det den gör. Kanske får den bränsle av en ljummen sommarkväll och den okonstlade natur som är så specifik för just midsommaren. Kanske är det som gör att bilderna blir fler och tydligare. Kanske är det just det som göder tankarna som sätts i gång redan där i morgonen och att redan där kan jag skönja varenda detalj. Vädret som utlovats är det finaste på många år så inramningen är som gjord för sång, dans och njutning till gryningen. Kyssar i den vackraste fond. Vackert ändå. Rent och äkta. Men trots det vet jag vad den kan frambringa. Jag vet vilka skådespel som eventuellt kommer att sättas upp där på scenen i mitt inre. Erfarenheten ställer återigen frågan. Så jag försöker skaka det av mig. Försöker möta aftonen som vilken dag som helst. Varken mer eller mindre. Måhända dömt att misslycka gör jag i alla fall ett försök och spelar oberörd. Tar högtiden som den kommer. Midsommar, de stora skådespelens högtid.