De berättar en historia
På väg hem från AW på fredagskvällen åker tåget förbi Malmö aréna. Folk börjar samlas inför kvällens konsert med Thåström. Förväntansfulla och konsertsugna, jag har så oerhört lätt att relatera. Förra gången var jag där. Jag fick två biljetter av en vän som fått förhinder och frågade henne om hon ville hänge med. Till sist blev vi ett gäng. Den där samlingen av människor jag trivdes så bra i. Minnet är tydligt och jag har inga svårigheter att plocka fram det. Med vissa minnen är det just så. Precis som om de lagrats någon annanstans än allt annat. Ja ser tydligt hennes leende, framkallat bakom mina slutna ögon. Minnena gör mig sällskap hela vägen till lägenheten. När jag stängt ytterdörren bakom mig och hängt av mig datorväskan ser jag honom hänga där på kylskåpsdörren. Thåström. Bredvid Hurula upphängd bakom en kylskåpsmagnet från Amorgos i formen av en Flip-Flop. Två biljetter. Oanvända. De hänger där då dagsformen fått avgöra. De hänger där då styrkan saknats. Men de berättar även en annan historia.
En om mäktiga känslor av vackraste slag.
En om vilda danser inuti.
En om finstämda dikter och andetag
de är hennes i fulländad regi