Precis som det brukar
Jag är åter i Berlin. Denna gång reser med två vänner jag känt sedan gymnasietiden. Så för en gångs skull reser jag inte ensam. Resan får en lite annan karaktär än vad jag är van vid. Men trots det dyker hon frekvent upp i tanken precis som vanligt. Vi går förbi baren som bär hennes namn. Jag minns hur jag skickade ett mms till henne på skylten. Hon berättade om hur skulle sälja stugan och vi pratade flyktigt om att ta en öl. Någon dag senare dyker namnet på ett café i en annan stadsdel och jag kan inte annat än le när jag ser det. Jag undrar om hon själv kommit i väg. Kanske med honom eller hennes döttrar. Jag undrar om fått den där pausen resor innebär sedan det där mms:et på en skylt från en bar. Jag tänker på de där bilderna av som dök upp i huvudet under påsken. Kärleksfulla i en storstad. Kanske just Berlin. Sedan tar jag ett djupt andetag av staden och skakar av mig just de bilderna och ser henne i annat. För trots att det är en annan typ av resa så är vissa saker precis så som de alltid är. Jag ser henne i en tavla på ett museum, i ett visst ljus som letar sig ner genom bladverket i ett träd i en park eller i en gränd där jag hittar ett speciellt lugn. Och jag ser henne i den känsla som infinner sig när jag rundar ett hörn och upplever något jag aldrig upplevt tidigare. Vacker och precis så som det brukar vara.