Flykt
Det är nästan på dagen ett år sedan. Ett år sedan jag gick förbi baren som bär hennes namn. Ett år sedan jag slängde iväg ett meddelande till henne. Hon var på väg att sälja sin stuga och jag minns orden nästan så att jag kan recitera dem. Jag minns känslan av att vi var på väg tillbaka. En återuppstådd vänskap. Något som var på väg att återskapas. Jag minns det där när jag åter sitter i Berlin. Ett litet bord och en öl på Café Cinema. Ett år. Känslan av att någonting hände efter det där. Hur något förändrades. Hur hela naturen förändrades. Imaginärt men påtagligt. Kanske träffades de strax efter. Kanske firar de snart ett jubileum. Ett år av kärlek och gränslös förälskelse. Tanken har slagit rot och jag vet att den kommer att härska där, jag vet att den kommer att styra och ta kommandot. Jag ser deras kyssar när de vaknar där i morgonen. Morgonen för deras jubileum. Kyssar av hetta och åtrå. Två kroppar i ett tätt sammanhang som vägrar att släppa varandra. Allt cirkulerar.
Berlin är varmt i slutet av oktober. Det är nästan 20 grader när jag försöker distansera mig från deras imaginära morgon. Jag söker mig tillbaka till känslan jag hade där för ett år sedan. Känslan av en vänskap som kanske kunde räddas. Så jag tänker på henne. Som så ofta. Tänker på om hon fortfarande spelar tennis och hur hon har det på jobb. Tänker på hur det är med hennes tjejer och om hon har kvar sin silvriga Golf eller om hon köpt något nytt. Tänker på vilka konserter hon varit på och som jag önskar jag hört henne berätta om. Funderingar och tankar i vilka jag bara ser henne. Frid och vila. Kanske gör jag en avstickare till den där baren ändå. Kanske tar jag en Old Fashion precis som för ett år sedan bara för att hitta tillbaka till den där känslan. En känsla av återfödelse även om världen så uppenbart har förändrats. Ibland behöver man en flykt i fantasin. En flykt till återfödelsens vackra skådespel. En flykt från förändrade världar och jubileum.