Tidsmarkörer
Tidsmarkörer. De finns lite överallt. Upprepande och med givet avstånd. Men just denna tillhör inte den traditionella kategorin av högtider och födelsedagar. Nej den är annorlunda. Speciell. Det är gallerihelg på gatorna utanför mitt fönster och det har gått ett år sedan förra gången. Ett år. Det är tio år sedan hon spontant slängde iväg ett sms till mig och frågade om jag ville hänga med. Tio tidsmarkörer. Tio enheter av tid. Jag kommer ihåg det i detalj. Galleribesök och en chili med öl på en gård i grannkvarteret. Idag är det ett annat universum. Ett par timmar tidigare har jag varit och sprungit min vanliga runda. Medveten om människor i rörelse. Plötsligt dyker ett av de där hjärnspökena upp i min tankevärld. Plötsligt tycker jag mig se henne cykla förbi mig. En hastig glimt. Svart cykel, jeans och en svart jacka. En bit längre fram vänder jag jag mig om och ser att kvinnan stannat vid ett rödljus. Hon tittar bort. Som alltid får jag det inte bekräftat men det räcker så. I tanken är det henne. Det är tillräckligt. Tillräckligt för att jag ska se dem där på gallerierna i mina kvarter. Hand i hand med förälskade leenden. Ett restaurangbesök innan de beger sig vidare. En flaska vin och mat på vita tallrikar. Kanske på den restaurangen jag suttit med henne och druckit öl vid flertalet tillfällen. Stillsamt somnar de sedan tätt tillsammans efter att de förenats av kärlekens renaste lust och åtrå. Total, het och fullständig. Kanske gör de allt det där. Kanske inte. Det spelar egentligen ingen roll när bilden har satt sig. När den rotat sig och spelar upp sitt batteri av scener. Så jag låter det pågå där ute. Där utanför mitt fönster på gatorna i mina kvarter. Gallerihelgen. Det är tio år sedan vi gick på just de gatorna. Just dessa dagar. Tio enheter av tid. Tio tidsmarkörer.