En kärlek
I veckan som gått har jag träffat två av hennes vänner. En AW och en konsert. Det är två människor som jag kommit att tycka väldigt mycket om. Två människor jag aldrig mött om det inte varit för henne. Två människor som jag idag betraktar som även mina vänner. Även om vi inte umgås på det sätt som vi en gång gjorde så finns de ändå där, fortfarande. Frikopplade från allt annat som pågår. Vi pratar musik och böcker. Jag är oerhört tacksam för det där. För att de finns. För att de fortfarande finns. Även om de är en påminnelse om någonting annat. En annan värld. Hennes. Ibland dyker hennes namn upp i samtalet och jag får alltid kämpa för att verka oberörd. Kämpa för att inte visa att hon fortfarande har ensam majestät i mitt hjärta. Jag tänker på hur de firar jul. Hon och han. Tänker på deras nya hem. Tänker på granen de klätt. Tänker på hur de kanske haft hennes vänner över på glögg för att välkomna högtiden. Kanske kommer de fira nyåret där. Kanske slår de ihop en inflyttningsfest med firandet av ett nytt år. Deras år. Kyssar vid tolvslaget och smek när gästerna gått hem. Åtrå, lust och kärlek. Kanske ett giftermål i det nya året. Deras totala kärlek går från klarhet till klarhet. Deras gemensamma äventyr. Tankarna går varma där jag sitter i en hotellbar i Prag. En whiskey sour står på bordet bredvid mig och jag minns en tid som flytt. En värld som jag ibland blir osäker på om den någonsin existerade. Fanns hon verkligen? Var hon de facto en del av mitt liv en gång? Eller var allt bara ett skådespel konstruerat av min alldeles för livliga fantasi? Satt hon verkligen där i min soffa en gång med en kall öl samtidigt som jag försökte övertyga henne om briljansen av en låt som jag just upptäckt? Såg jag verkligen henne där i ljuset av kvällssolen när vi pratade fotografi på en filt vid Öresund? Allt det där känns som en annan värld, en annan tid. Vackrare och mer naken. Ärlig och okonstruerad. Nu är allt annorlunda. Världen är så mycket svårare finna sig i. På många sätt omöjlig att hitta sin väg i. Det är jul 2023 och jag har ingen aning om hur jag ska navigera. Prag tar som alltid varsamt hand om mig men där hemma väntar en annan verklighet. Vardag. Den riktiga världen. Den jag tvingas existera i. Där hemma väntar en nyårsafton som jag fasar för. En dag som jag förknippar med evinnerlig tyngd. Monstruös med alla tankar som den framkallar. Monstruös under vikten av deras kyss. Tyngden som framkallas just där vid tolvslaget, just då deras läppar möts. Allt det han framkallar i henne just i de sekunderna. En känsla av perfektion. En kärlek olik allt annat hon någonsin upplevt. En kärlek som får alla andras att blekna. Så fullkomlig och total. En kärlek som är deras och ingen annans. En kärlek.