Alla 365
Jag skickar en nyårshälsning och det slår mig att det kanske är sista meddelandet på ett tag. Numer är det högtiderna som styr frekvensen. Tacksamheten för de gångna månaderna växer vid insikten. Hennes födelsedag, julen och nyårsaftonen. Påsken känns ljusår bort.
Jag undrar hur hon firat nyåret. Kanske har de åkt iväg. Packat ner passen och gett sig ut på äventyr. Jag ser dem hand i han på gator i Rom, Paris och New York, eller kanske bara en tur över sundet. Kanske välkomnar de det nya året där. Jag ser dem kyssas vid tolvslaget. En förlovning just när 2022 går över i 2023. Bilderna är många och intensiva. Jag ser deras kroppar tätt ihop när de till sist återvänt till hotellet. Åtrå och lust. Jag ser allt det där någon timme efter tolvslaget och tänker också på allt de det nya året kommer bjuda på. Det år som bara är i sin absoluta linda. Kanske får jag på omvägar höra att de flyttat ihop. Kanske springer jag på dem på någon av stadens gator och torg. Jag ser hur han pulveriserar mig fullständigt när hon presenterar honom och plötsligt övermannas jag återigen av min komplex. De han med sin blotta närvaro i min tanke alltid framkallar. Hans superkraft. Att genom en fiktiv existens i en fantasi kunna sudda ut mig fullständigt, göra mig osynlig och liten. Ett nytt år ligger skrämmande oskrivet framför mig och allt jag kan göra är att ta en dag i taget. En efter en. Alla 365.