Jag vibrerar
Överraskningen som infinner sig är fullständig. Det är som att jag glömmer vad orden gör med mig. Hennes. Det är som att födelsedagens tråkigare tankar plötsligt förångas. Som om varje bildruta av varje sekvens plötsligt går upp i rök. När det ljuderi fickan och jag sedan ser hennes namn på skärmen händer något i mig. Precis så som det alltid gör. Precis så som det alltid gjort. Den där påverkan som gör mig mållös. Jag tackar och svarar men undviker följdfrågor denna gång. Frågor som kommer att hänga kvar i tomma intet. Vill inte förvirra tanken. Jag väljer att fokusera på det andra. Känslan. Värmen. Det som gör sommaren och resan ännu vackrare. Jag finner det trots allt märkligt att han blivit genomskinlig i mitt medvetande. Tacksamt tar jag dock emot pausen. Vilan. Jag ifrågasätter inte utan förundras över tanke och kontext. Trots att jag vet att han kommer övermanna mig så fort bältesskylten tänds vid inflygningen till Kastrup om ett par veckor så stannar jag just nu i känslan. Jag vibrerar i orden. Transformeras till något annat. Jag dansar i tanken alltmedan solen sänker sig över en ö i det Egeiska havet. Jag finner näring. Andetag och välmående. Vila och värme. Allt genererat av ett par strofer i kölvattnet av en födelsedag. Ord och bokstäver. Borträknade som ett minne av något som en gång var. Ord och bokstäver. En enkel hälsning. Hennes.