Titeln kommer från en strof i ett meddelande som en kär vän och en på alla sätt fantastisk människa skrev till mig en gång. Jag tycker att det är vackert i all sin enkelhet. Det fångar de där tillfällena då plötsligt alla paddlar är i vattnet och asfalten är på plats. Tillfällen då man för en stund ser allt så tydligt och då den där ryggsäcken som man ständigt bär omkring på känns fjäderlätt. För mig kan det röra sig om en konsert, en låt, ett samtal, en bild eller tavla, en bok, eller resa. Alla har vi våra tillfällen då dessa stunder av klarhet behagar besöka oss och alla har de en sak gemensamt, inspiration. Inspiration som ju är själva bränslet i oss och som får oss att gå framåt och vara kreativa. Hos mig får denna kreativitet sitt utlopp i olika sammanhang och en del kommer jag att bjuda på här. Kanske kan det få någon att tänka en tanke, känna en känsla eller lyfta ögonen en stund och bara andas. Och om det bara skulle beröra en endaste liten människa, ja då är det gott nog.
Hennes födelsedag. Det är ett datum som sitter etsat i mig. Djupt och permanent. När jag blir gammal och dement kommer det troligtvis vara det sista datum som kommer att försvinna. Min egen födelsedag kommer att läggas på glömskans hög långt innan dess. Som en fyr står den fast där mitt i den mörka hösten. Hennes datum. Precis där i början av veckan skriver jag några ord. En gratulation. Jag minns min egen födelsedag, minns vad orden gjorde, vad de alltid gör. För en stund glömmer jag den annalkande julen och nyåret. För en stund bleknar hans konturer i bilderna som cirkulerar i mitt medvetande. Allt det som tidigare snurrat där tystnar för en stund. Deras flytt, julförberedelserna och kyssen när klockan slår tolv på nyårsafton. För en stund försvinner allt det där och det är som om jag bara finns där för en stund. Röken skingras. Som om jag plötsligt står där i ljuset av ett datum som spelar roll. Ett datum som alltid finns där som en oas av värme i en mörk årstid. Hennes datum.