Titeln kommer från en strof i ett meddelande som en kär vän och en på alla sätt fantastisk människa skrev till mig en gång. Jag tycker att det är vackert i all sin enkelhet. Det fångar de där tillfällena då plötsligt alla paddlar är i vattnet och asfalten är på plats. Tillfällen då man för en stund ser allt så tydligt och då den där ryggsäcken som man ständigt bär omkring på känns fjäderlätt. För mig kan det röra sig om en konsert, en låt, ett samtal, en bild eller tavla, en bok, eller resa. Alla har vi våra tillfällen då dessa stunder av klarhet behagar besöka oss och alla har de en sak gemensamt, inspiration. Inspiration som ju är själva bränslet i oss och som får oss att gå framåt och vara kreativa. Hos mig får denna kreativitet sitt utlopp i olika sammanhang och en del kommer jag att bjuda på här. Kanske kan det få någon att tänka en tanke, känna en känsla eller lyfta ögonen en stund och bara andas. Och om det bara skulle beröra en endaste liten människa, ja då är det gott nog.
Halva februari ligger förbrukad. Distinkt markerad av alla hjärtans dag. En tvångsmatning av bilder och visuell kärlek. En faktisk närvaro som genererar en uppsjö i tanken. Ett stormigt hav. Sjösjukt navigerar jag genom dagen. Jag vet inte varför men nyåret gör sig återigen påmint. Jag tänker på de 15 nyårshälsningar jag skickade i väg och jag tänker på den som inte besvarades. En. Hennes. Jag vet hur jag valde att tänka på det som att hon bara glömt. Att hon fylld av fen totala förälskelsens berusning och deras nya äventyr bara missat det. Alternativet gör för ont att tänka på. Det medvetna valet. Kanske ett nyårslöfte till sig själv. Just den tanken fungerar som anabola steroider för den aversion jag ibland känner för mig själv. Att mitt eget beteende och jaget lett mig dit. Allt det där faller återigen över mig på alla hjärtans dag, mitt i februari. Så jag styr åter in tanken på glömskans väg, att det bara fallit mellan stolarna. På kvällen flyr jag till sommaren. Pausen. Jag granskar båtrutter och väljer öar. Bokar hotell och drömmer om enkla tavernor vid havet. Allt det där lindrar för en stund. Stiltjen lägger sig och bruset tystnar. Öarna gör alltid det med mig. Även blott i tanken där mitt i februari. Där på en alla hjärtans dag.