Bakom fönster
Det är som att han färgat kvarteren för alltid. Det är som att de förlorat all den lyster de en gång hade för mig, Som om han sitter i varje kullersten och byggnad. De har blivit främmande för mig och jag känner mig vilsen. Det spelar ingen roll att de idag bor någon annanstans. För mig finns de fortfarande här. Varje gång jag går förbi gatan han bodde på så faller allt över mig igen. Bakom några av de fönster som kantar gatan har jag sett dem. Ovetande om vilken lägenhet har jag ändå sett dem där för mitt inre. Hon och han. Bilder. Sekvenser. Jag har sett dem kyssas. Skratta. Sett dem älska lustfyllt med fullständig och total förälskelse. Nakna och varma kroppar tätt ihop. Bilder jag aldrig kommer kunna skaka av mig. Där på en gata en bit bort. Gränderna ekar av allt det där. Ständigt närvarande. Och varje gång får han mig återigen att känna mig värdelös och otillräcklig. Lika tunn och flyktig som vinden som letar sig genom parken och in på de små gatorna för at sedan försvinna bort. Han förgör mig varje gång. Jag letar efter en paus i vardagen men förgäves. Så jag har fokuset på sommaren. Resan. Fortfarande långt borta men den finns ändå där som en temporär flykt. Bort från gator och kullersten. Bort från fönster och närvaron. Bort från lustfylld kärlek och total förälskelse.