Titeln kommer från en strof i ett meddelande som en kär vän och en på alla sätt fantastisk människa skrev till mig en gång. Jag tycker att det är vackert i all sin enkelhet. Det fångar de där tillfällena då plötsligt alla paddlar är i vattnet och asfalten är på plats. Tillfällen då man för en stund ser allt så tydligt och då den där ryggsäcken som man ständigt bär omkring på känns fjäderlätt. För mig kan det röra sig om en konsert, en låt, ett samtal, en bild eller tavla, en bok, eller resa. Alla har vi våra tillfällen då dessa stunder av klarhet behagar besöka oss och alla har de en sak gemensamt, inspiration. Inspiration som ju är själva bränslet i oss och som får oss att gå framåt och vara kreativa. Hos mig får denna kreativitet sitt utlopp i olika sammanhang och en del kommer jag att bjuda på här. Kanske kan det få någon att tänka en tanke, känna en känsla eller lyfta ögonen en stund och bara andas. Och om det bara skulle beröra en endaste liten människa, ja då är det gott nog.
Håkan har ännu en gång spelat på Ullevi. Antalet känslor av deja vu orkar jag inte ens räkna. En övermänsklig siffra. Jag gissar att de är där och så fort den bilden satt sig i mitt huvud blir det även ett faktum, likt en flera hundra år gammal oljemålning. Jag ser henne stå tätt intill honom. Jag ser kärleken och känslorna de delar. En fullständig och komplett enhet. Plötsligt slängs jag tillbaka mer än tio år. Som om jag plötsligt transporterats genom ett maskhål som trotsar tid och rum. Jag minns hur hon då var där med den där unge mannen som fick mig att känna mig lastgammal. Jag minns fotoboken från konserten och hur hon på en förfest innan en annan konsert pekade ut honom på en av bilderna för en av hennes kompisar. Jag minns alldeles för tydligt hur otillräcklig det fick mig att känna mig. Liten. Hur ont det gjorde i hjärtat. Nu en annan konsert och en annan man men känslorna är detsamma. Som en konstant svävar de där orubbliga och omöjliga att sudda ut. Men jag minns också hur jag efter ett tag lyckades ordna med ett signerat kort av Håkan med en födelsedagshälsning till henne. Jag minns den ärliga glädjen i hennes ögon när hon fick det. Plötsligt byts känslorna i min kropp ut till något annat. Jag minns värmen och jag minns glädjen. Så jag försöker stanna där en stund. Jag söker min egen tillåtelse och klamrar mig fast vid en kort men ack så fin stund i minnet.